Brev till M.

De säger att det ska bli månförmörkelse i natt, Marian. Hon kommer att bli alldeles korallröd, vår syster där uppe. Du hade gillat det, du med din romantisk–gotiska ådra, med din kärlek till det där dystert majestätiska. Jorden kommer alltså att skymma månen så att det enda solljus som når den är det korallröda. Ja, du hade gillat det, Marian, men kanske också känt ett visst motstånd mot detta den blå planetens … övergrepp, dess sammansvärjning med den förnuftiga solen.
Det var ju du som var den där mystiska natthimlakroppen i din familj, ständigt skymd av din blå bror, ljusår från den väldiga vitglödgade fadern som liksom bara skickade meddelanden till dig (som NASA sänder ut radiosignaler i rymden) men aldrig kom nära nog för att vidröras. Din far, som ryckte skolarbetena ifrån dig och rensade dem från allt lunärt. Han sa att han ”korrekturläste” dem för dina betygs skull; sanningen var att han inte stod ut med obegriplighet, irrationalitet, månsken. Ni var inte så olika, du älskade också vetenskapen, men bortträngd av ett väldigt vitglödgat ljus, skymd av en blå bror, tvangs du bli denna förmörkade korallröda måne för att alls existera.
Klockan 03.56 i natt upphör månförmörkelsen, Marian. Jag önskar att vi kunde se den tillsammans och skåla i champagne när allt är över och den sorgröda systern återfår sin lyskraft.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s