Flyktminne

En normalbyggd gestalt står och hänger tvätt i ett snett solljus. Det liknar svävande kåda, tänker han, bärnstensfotoner. Han minns en fjäderlätt fågelman som för snart tre år sedan stod och hängde tvätt i ett snett solljus utanför ett spökhus i Kalifornien. Den fjäderlätte ville bli lätt som en fågel för att lätta mot solen högt ovan alla spöken. Men hans jordevärv var inte avslutat. Därför var han så fel i världen. En vinglös Ikaros som förnekade livet. Den normalbyggde börjar sakta fatta att den som vill flyga först måste bli människa. Det splittrade sinnet måste enas och det vanhelgade köttet helgas. Himmelsfärden sker oansträngt när dess tid kommer, som en underbar biprodukt av ett hårt och hängivet lustarbete, som sömnen, som orgasmen.
   Den normalbyggde ser kådan stelna eller bärnstenen smälta, han vet inte vilket, och tänker att tiden inte finns. Då tar vinden hans vita plagg och sveper dem från sträcket så att de seglar bort med svalorna.

(juli 2011)

Soundtrack

2 reaktioner till “Flyktminne

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s