Den gamle i Anderna hälsar dig välkommen
Bland bolmande bergsmoln svävar hans hus
I det isande diset susar kondorer
som svartvita drömmar i synfältets kant
Hans värdiga klädnad, den härjade huden
och ögon som sett flera liv än det här
ger ledning om vikten av åldringens budskap.
Som villiga muskler spänns dina sinnen –
Framme vid huset ser du hans skepnad
bära en bunke fram till branten
som leder ner i den grymma ravinen
där den trådtunna floden rinner i cirklar
Den märkliga riten fångar din syn:
som solflingor singlar ner i ravinen
en glittrande virvel av gyllene flagor.
Sitt släktes guldskatter låter han falla
till ormflodens hunger, till dalen där nere
till den vridande tiden som sväljer sig själv
till den kloka jordens svällande sköte
till kondorens drömlika bild högt i skyn
Hans ögon har sett allting komma och gå
sett serpentintidens sanna natur
gråtit åt människans fåfänga strävan
att söka sig framåt i lidandets hjul
Sakta faller den sista flagan
som en ängel mot jordflodens dova brus
Du lutar dig ut och följer dess fall
när drömfågeln plötsligt får färg och gestalt
Reningsverket 