När jag dröjt för länge med att skriva – då är det som när man vrider på vattnet igen efter vintern i sommarstugan: först kommer det klägg och rost och mangan och det luktar av bara helvete och det är missfärgat och odrickbart, men man vrider på kranarna ännu mer!, ja!, och vattnet hostar och spruttar och det är underliga luftbubblor i den brunröda sörjan och det fräser och har sig men när det fått stå på en lång stund med kranarna vidöppna, när allt det vedervärdiga har fått flöda fritt –
– då kommer det renaste vatten man tänka sig kan, klart som glas och kristall – dripp dropp; då kan man reglera med största precision exakt hur mycket vatten man vill ha, flödet, temperaturen –
Jag ska låta klägget VÄLLA ut för att sedan invänta det kristallklara –
(2008)
Reningsverket 