Gränsland

Något närmar sig den ensamme vid skrivmaskinen. Det
fladdrar till utanför synfältet som en osynlig manet i
strandbrynet. På bordet böljar lågan från den
lugna oljelampan som slungar sitt gula ljus mot rummets
mörka utkanter, strålande som en sol i alla riktningar.
Den skrivande i mitten av det stora rummet har blivit
varse sin ensamhet och väggarnas dunkla hot.
Tangentpulsen tilltar när det välbekant obekanta
kanske kommer närmare. Det gula ljuset skänker frid
men gör texten klar och blodlös. Det nattröda
draperiet, djävulsrockan i periferin som
lampskenet aldrig helt kan fördriva
driver den ensammes skrivturbin,
skänker sin häxkraft åt poesin.
Kampen rasar från skymning
till gryning. Solen sticker
rummet i brand, djävulsrockan
sänker sig som ett slutgiltigt
mörker och sonen förtärs av
sorgens svarta eld.

(juni 2011)

Till Julia med tack.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s