R.S. 1919–2009

Det slog mig att jag aldrig
skrivit om dig. Jag har skrivit
om ditt energifält, om det
stora lugnet, glasriket av själv-
klarhet – aldrig om dig. Men hur
återger man ett spegelblankt
vatten? Vad finns att säga om ett
moln som motståndslöst driver med
vinden och ler åt varje luftström?
Hur beskriver man ett ögonpar som
likt två kyrkofönster lycksaligt genom-
släpper det stora ljuset bakom?

Jag tror att du aldrig önskade något annat
än det som var. Där vi satt i ditt stilla sovrum
spelade du på din tvärflöjt. Samtidigt spelade
vinden genom dig. Du var ett rör som
anden obehindrat strömmade genom:
tystnadens språkrör.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s