Midsommarafton

På en skärgårdsö såg Marian sin sambo rätta till kepsen, lägga in en pris snus och packa upp klossar med billigt öl. Göran var ensam kvar i ett avfolkat Rosendal. Det var halvklart till sjöss och halvklart i stan: halvklart och kusligt stilla som före en katastrof. I Svartensberg pyntade den nyskilde Jonny sin numera mycket rymliga trerummare med girlander medan mobiltelefonen glödde av inkommande meddelanden från nya väninnor. Det sprack upp och solen sköt kvastar av strålar in i Staffans lilla kök på Skogsbruksgatan; men där var ingen hemma. – Kameran svepte över Liljeholmsbron och återvände så till Rosendal, där en lätt böjd gestalt på femte våningen i ett mycket högt hus planterade om sina pelargoner. Det stod som en osynlig energibåge av emotioner mellan det höga huset vid bergets fot och det lilla på bergets topp. Göran kände en olustig vibration – tingling är rätt ord, tänkte han – i nervsystemet, en olust som liknade frustrationen hos en bil som kör på full gas utan någon växel i. Han var förlamad och frustrerad på samma gång, kunde inte fånga tankarna. Om han bara hade sett den osynliga bågen!
   Tvåhundra meter nedanför hans hus, i det stora tornet, höll Mamma febrilt alla sådana sensationer på avstånd med ett energiskt omplanterande. Detta mäktiga motstånd kom vibrationerna att reflekteras mot hennes hårda glassköld och återvända med mångdubblad kraft till Göran, som satte sig att skriva för att gestalta känslan av annalkande apokalyps.
   Den snusande lade handen på Marians lår samtidigt som den första myggan penetrerade hennes ljusa hud. Stormfåglarna skrek mot horisontens gråblå moln.

(juni 2011)

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s