Transcendens

Diktaren dröjde vid sitt sjungande ordmoln.
Utan en rörelse fann han sig innanför orden.
Diktens insida var stor som en kyrka. Orden, ordnade
i molniga sånger, hade besvarat hans kärlek,
släppt in honom i sitt tysta glasrike. In i den
enda frihet som finns: genom språket. Genom
lagen. Närmare, närmare, tills bokstäverna blir
skimrande regnbågspunkter. Öppna texten som
ett tält.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s