Burnout

Det försiggick ingen aktivitet i hans kropp. Den var som en generatordriven cykellampa som endast utsände ett slags efterglöd efter det att pedalerna stannat. Könet ett stumt finger, lika erogent som hår och naglar. Andhämtningen knappt märkbar. Bröstkorgens pumpande muskel föste vidare blodet som en halvsovande med lama lemmar föser iväg en katt. Fuooph, fuooph, sa hjärtat sorgset och skuffade iväg några deciliter till. Muskelfibrerna mjuka som sjögräs, tankarna så tunga att Göran tyckte sig behöva dra signalerna över nervklyftorna manuellt för att hålla sig vid medvetande.
   Det fanns en tid när den där geistlösheten endast var ett symptom på underaktivitet eller slöhet. Då brukade han ta en promenad, ringa en vän eller sysselsätta sig med ett utmanande problem, och strax frigjordes bunden energi och syrsatte hans väsen. Nu gick det inte att skrämma igång kärran längre. Det fanns ingen energi att frigöra. Lampan var i slocknande. Schamanerna och de vita rockarna stod rådlösa. Medicinkvinnan hade gett honom tolv sorters örter och vitaminer. Men Görans élan vital läckte ut någonstans. Hans levnads båt höll på att gå i kvav på grund av detta grundläggande läckage; ty en människobåt är fylld av livsenergi, som måste hållas kvar i fartyget, på det att den inte läcker ut i den kalla rymden runtomkring. Hur skulle han fylla sin farkost med ny livskraft, och hur skulle han täta sig så att han aldrig mer riskerade att förblöda?

Rubindroppar ur magens mjuka sår
faller mot rymdens golv och fläckar
en elfenbensstjärna. Glastystnaden
omgärdar fartyget som driver bort
från något och hem mot något. För-
över en blågrön planet med hemliga
växter. Göran vidrör rodret lätt. Ban-
daget har rödnat och rymddjuren
flockas runtom. Det grönblå viner
närmare. Vid ekvatorn en solros-
kontinent. Kosmiska hundar hasar
i bakhasorna. Göran skenar mot
en kanske säker hamn. Atmos-
fären svider ont. Lågor slickar
men skonar ekipaget. Aldrig
skådade färger möter den
nyvaknades blick. Det stora
kattdjuret slickar hans mage
ren. Dunlätt duns på högra
axeln av azurfågelns helande
kropp. Vid fötterna en svart
serpentin. Ur källsprånget
en regnbågsfontän av urbergets
okända vätskor. Fyra solar
ser på allt och ser att
allt är gott.

(september 2011)

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s