Friskrivning

Något måste man skriva. Man ska inte fokusera på det negativa. Man ska inte surna till. Man ska klara att bli iakttagen. Man ska inte surna till. Man ska inte surna till. Man ska inte surna till. Man ska inte knuffa bort. Man ska vara som den grå vise mannen som bara fokuserar på det positiva. Man ska inte bli tokig. Man ska inte ramla ner i brunnen. Man ska stå ut med att en människa tittar på en. Man ska inte ta sig själv på så stort allvar. Man ska ta det onda med det goda. Man ska inte ta sig själv på så stort allvar. Man ska låta skriften bli automatisk. Man ska låta skriften bli automagisk. Man kan skriva med förbundna ögon som en jazzövning, jazzögon, man ska skriva texten i brand tills den skimrar i blått. En sorts blått. Ett slags blått. Ett slags blåeld.
   Texten ska bli blåeld. Av blåeld kommer blårök.
   Återstår den blå röken.
   Blå rök.
   Blå rök.
   Vackrast den som inte ser sig om, vackrast den som inte gör motstånd, vackrast floden, jazzen, vinden. Vackrast den som låter floden flyta genom slussen. Starkast den som förblir sluss och aldrig tar sig själv för mer än en sluss mellan den inre och den yttre saltsjön.
   Kupade händerna lyfter den vingklippte mot tyngdlöshet. Fjädrarna smälter samman med vita diset. Smällen hörs inte för ingen hör den.
   Öppna upp för blåelden.
   Utan blåeld ingen blå rök.
   Blåelden må vaja.

Han sådde blåeld i september,
väntade ut vintern,
andades morgonluft i april

(oktober 2010)

6 reaktioner till “Friskrivning

  1. du gör att man känner sig mindre ensam som om jag skulle kunna vara själv en helg för att jag läste detta

  2. Gillar verkligen kompositionen här. Antar att det flödade fram intuitivt? Ren talang då, antar jag.

  3. Björn, faktiskt, just den här texten skrevs i ett tillstånd av stark sinnesrörelse och upplösning och göts ”i ett enda stycke”. Jag har inte ändrat en bokstav och jag hade inte en aning om vad jag skulle skriva när jag började skriva. Fascinerande att du prickade in det.

  4. Men ”ren talang” – jag vet inte, jag hade nog inte kunnat spontanskriva en sådan text utan alla föregående timmar av ”vanligt” disciplinerat skrivarbete. Du vet. Det omedvetna (eller Gud) belönar en när man jobbat hårt för dess kärlek. Innan en sådan här text skrivs har man ju gjort miljarder medvetna formexperiment. Säkert minns det omedvetna detta och tillämpar sedan ens glömda kunskap på den nya texten.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s