Min syn blir skarpare. Där jag förr bara såg den skrikande stjärnans suddiga sken urskiljer jag nu solstrålarnas dimmiga fibrer. De träder fram som fina manettentakler vajande i himmelsvatten, alla emanerande från samma svällande medelpunkt som
pumpar som en muskel, matar ut och
föder strålarna om och om igen. En bländvit faderlig livmoder.