C., Pt. II

Hon hägrade på den stora bron mellan ön och fastlandet. Från filerna röt fordonen som svultna tigrar. När den flammande tågpilen flög förbi i novembernatten stod hon stilla som en indian och följde dess bana. Våra vallmofält blandades och brann. Bakom hennes båda speglar hägrade en bro av ljus som leder ut. Den flammande pilen viner vidare mot fastlandet eller mot ön, ingen vet vilket. Broarna bildar ett kors. Stora lyktans sken faller på korset. Hägringen får färg och form. Drömfågeln har landat.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s