När midvinternatten fallit över trädgårdarnas dunkla apelsinträd och ofattbara julbelysningar gick jag och N. till mataffären och köpte det billigaste vinet och sju sorters kryddor och kokade glögg med honung i Spökhusets solkiga kök i skenet från två röda gravljus.
När hjärtat blivit varmt framförde min röst ett stycke ur dagboken med liv och lust. Texten jublade över att slippa ut ur sitt fängelse. I stället för att vara en apart, inlåst biprodukt av oklar nytta fick den något att göra. Det var som att ha hittat en plats i firman åt den sysslolöse sonen som slösat bort sin begåvning alltför länge.
Efter dessa excesser – två hela koppar glögg, flera chokladbitar och tio minuters högläsning – gick jag raka vägen till köket och städade bort varje spår av vårt julstök, som om en stor, kaotisk värme hotat mig.
(23 december 2009)