En julsaga

Görans frukostsällskap denna hans första ensamma julafton någonsin var radion han ärvt av morfar. Lågmält strömmade de välbekanta vibrationerna mot hans trumhinnor, satte dem i svängning och omvandlades till elektriska signaler som passerade via thalamus innan de retade tinningloben, särskilt den högra, där neurala nätverk började blinka i ett försök att matcha musiken mot lämpliga minnen.
   Göran såg ut på de tomma blöta gatorna. Det kom inga minnen. Han bet i skinksmörgåsen och kände en våg av depression skölja däck när den stora grannfamiljen tjoade i trapphuset. Han visste vad han skulle göra när expressorgen kom. Det hade han lärt sig hos terapeuten som i vaga ordalag hade talat om den där beryktade diagnosen som har med gränser och emotionell självreglering att göra. ”Varför abdikerar du?” brukade terapeuten fråga när känslorna dränkt honom. Göran tänkte inte abdikera den här gången. Han ställde sig stadigt i båten, rätade på ryggen och började tänka klart.
   Han kunde inte hålla sin mor skyldig för denna ensamhet. Hon hade väntat in i det sista på hans signal om hur han ville ha julen, inte hört något och så bokat in ett heldagspass på redaktionen i stället. Det var inte längre moderns gränslösa följsamhet som var problemet, det var Görans tvekan. Det hade känts fel både att föreslå och att avböja ett julfirande ihop. Så han hade väntat på ett mirakel. Alla vet att mirakler bara kommer till den som arbetar för dem, inte till dem som väntar.
   Hur var det då i forntiden, de där jularna när alla var samlade? Han stängde av radion. Ur tystnaden framträdde nu minnen med en märklig skärpa. Där var värme, förväntan, extas – men också en korseld av ispilar mellan mor och mormor, mellan mor och moster, mystiska froststråk genom rummen. Paradiset har aldrig funnits, tänkte Göran.

Hans förra nyårslöfte, avlagt per telefon när Hedda ringde den där kalla midvinternatten, hade varit att umgås mer med indianer och mindre med cowboys. Det hade uppfyllts med råge. Det hade inte varit ”ett ensamt år”, som Kent sjunger i Cowboys. Det hade varit ett år fyllt av människor och gemensamma resor som kulminerat i en själslig pånyttfödelse en kväll i början av november. Hans minne av upplevelsen var inte episodiskt, det fanns inte en början, en mitt och ett slut; han mindes inte sin egen roll i det hela eller att han ens var närvarande. Allt han mindes var ett utdraget ögonblick och ett ljus ljusare än ljuset självt.

”Ingenstans har paradiset funnits”, mumlade han åter för sig själv, tillbaka i det lilla köket. ”Jularna var inte heliga. Jag gjorde dem heliga med ett hårt arbete, som när man gnuggar händerna mot varandra i kylan och till slut blir varm. Bara den mänskliga fantasin och det bultande hjärtat kan göra världen julröd. I sig är den färglös, neutral, till och med grym.”
   Men stämmer det? Den där höjdpunktsupplevelsen, då, med ”ett ljus ljusare än ljuset självt”? Nog arbetade Göran hårt för att komma dit, men kan vi säga att han fabricerade uppenbarelsen? Som hans krönikeskrivare tar jag mig friheten att komma med en invändning. Det Göran gjorde den där novemberkvällen var inte att manipulera sina intryck; allt han gjorde var att låta sig renas, så att hans sinnen blev klara nog att se världen som den är.
   Lille Göran hade aldrig ro att låta något sådant hända och gnuggade därför sina händer varma jul efter jul. Den vuxne Göran upptäckte till slut att en enkel värme kan välla upp när man tar ett steg tillbaka och låter världen göra vad den vill med en. Så på ett sätt hade jag, er författare, fel. Mirakler kommer till den som väntar, men man måste vänta på rätt sätt, inte med Görans lama julambivalens, utan med en sorts hängivenhet. Firmeza, sa brasilianarna. Fasthet, bestämdhet. Att stå stadigt i båten oavsett väder och vänta in gryningen.

Möjligen var det så man en gång hade väntat på det där efterlängtade barnet i Betlehem: med hängivenhet, i vaksamhet, trots att ingen människa kunde påskynda eller ens förvänta sig att en sådan son skulle födas, att ett mirakel skulle ske. Men ”världens ljus” föddes.
   Det föresvävade Göran, när han kontemplerade julmysteriet, att Jesusbarnets födsel står utanför tiden. Det hände inte där och då. Ett ljus ljusare än ljuset självt förlöses om och om igen i ett utdraget ögonblick, som ett aldrig utdöende ackord. Det händer här och nu. Den som vill se det behöver bara ta ett steg tillbaka och låta sig renas.
   Men Maria, då? Kunde hon bara ta ”ett steg tillbaka”? Arbetade inte hon hårdast av alla för vår frälsning?
   Jo, hon arbetade, medgav Göran. Hon jobbade så hårt, så hårt, och utan henne hade inget varit möjligt.

Soundtrack I: Ave Maria

Soundtrack II: Cowboys

Soundtrack III: Min båt i natt

God jul, kära läsare!

3 reaktioner till “En julsaga

  1. Äntligen har jag gått in och kollat här. En ren svindelkänsla med så mycket texter. Jag antar att du får kommentaren på något sätt. Men lämnar ej e-mailadressen. Kanske den går till alla du känner ? Detta är ju jungfrulig mark för mig. Darrande smyger jag mig nog tillbaka till trygg mark och ska snart läsa Väinö Linna. Han borde fått nobelpriset. I 20 år har jag velat sätta ögonen på hans trilogi, den som börjar med ” högt bland saarijärvis moar”. Tryggt och gammalt. Jaha, då har man varit inne på en blogg då. Men de kan väl se olika ut. Ska nog inte skriva mer om saken. Chikanerar mig själv genom denna okunskap. Ja, det är jag som slängde åt dig ”Jungfrun” på Ordhotellet eller vad det nu var de kallar Klubb Utböling för nuförtiden. Alla dessa nymodigheter. Är nog en utböling inför allt detta. Men Göran gillar jag. Ska beta av lite i taget här. Inga kommentarer än alltså. Men du vet ju att du inte ska låta begåvningen springa före dig själv. Där kan motstånd och tuktande vara bra. Såvida du inte likt dada ägnar dig åt automatskrift.
    Mvh Rolf.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s