Tat twam asi

De sprids med vinden som blomblad i en cirkulär film, lämnar knoppen, driver i väg, vänder åter som en blombladsbumerang och återförenas med knoppen som snart står bar och ensam. Man måste minnas det, cirkelrörelsen, minnas att man alltid är i skärningspunkten mellan varmt och kallt, att medicinkvinnan sa att mörkret måste finnas även om hon inte förstår varför. Helvetet är att försöka hålla kvar paradiset med våld. Helvetet är att försöka göra ”rätt” så att paradiset uppstår eller vidmakthålls. Himlen är att gå längs vägen och lita på vägvisaren. Himlen är att tro att de trogna belönas.
   Jag såg att allt som kommer och går är slöjor. Slöjor efter slöjor efter slöjor bak speglar i speglar i speglar. Sanningen finns bakom. Ändå jaget som fortsätter klamra vid de behagliga upplevelserna, som vill bada i varmvatten till änglakörer i evighet. Enda sättet att upplösas i saltvattnet är att acceptera sin gråhet, att hedra, ära och hylla denna gråhet som aldrig någonsin kan bli helt svart eller helt vit. I grånaden också en oändlig färgrikedom.
   Jag har sett bakom; kan jag leva det? Vi är ensamma om resan. Jag kan inte berätta för någon. Ingen utom kan jag dela det med.

(mars 2011)

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s