Den mytiska metoden

”Everything changes”, säger min zen-lärare under onsdagsmeditationerna. Förvisso! Men denna relativa sanning hotar slå över i mindfulnessbolsjevism, tydligast i föreställningen om att det nuvarande ögonblicket aldrig tidigare har existerat och aldrig kommer igen. Detta är inte sant.
   Ty tiden är inte linjär. Den kan liknas vid en fläta med två trådar eller spår, av vilka vi i vardagslag endast upplever den ena. När det andra, mytiska spåret korsar vår bana befruktas vardagen med en tidlös och rytmiskt återkommande energi. Det är då det svindlar till: när världarna vidrör varandra.
   Ja visst – strängt naturvetenskapligt har detta ögonblick aldrig funnits tidigare. Atomerna i universum har aldrig förr arrangerat sig i just dessa konstellationer. Men själva strukturen, ja, gestalten som utgör ens liv här och nu har existerat i eoner, sjunkit i djupen och stigit till ytan i mjuka cykler om och om igen. Att känna sig som Odysseus, till exempel, är ingen privat fantasi utan något opersonligt och objektivt: den tidsbundna dimensionens möte med evighetens.

(2009–2012)

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s