Samsara

Pojken har trampat runt i det brinnande
hjulet en halv mansålder. Skärseldens långa
knivar skär i den lilles fötter och lidandets
hjul fortsätter snurra. Kippande efter andan
lämnar anden hans kropp och sätter sig
på ett hustak i kvarteret intill. Den blå fågeln
inväntar pojkens hemkomst till sin ande,
till sitt hem ovan hustaken. Det heta
helveteshjulet roterar allt fortare. Prinsens
små fötter svider av smärta. Där den säkra
hamnen skulle ha varit är ett blankt vakuum.
Solen döljs av hans blinda fläck. Stjärnan
vandrar över valvet men undgår hans syn.
Ett steg längre bort. Där den trygga basen
kanske var är ett vitt hål. Vakuumet,
den osynliga stjärnan och det vita hålet
omger pojken och hans hjul, som spinner
allt snabbare. När han slungas ut ur den
skärande eldens cirkel är fågeln borta
och han känner något växa fram
ur hans rygg. Ovan dimsjoken
blir solen synlig.

(2011)

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s