Hennes runda svällande i hans händer
inget brott.
Begära mättnad efter en historia av hunger
inget brott.
Två värmekällor i otakt, den ena uppblossande
när den andra vilar
inget brott.
Fukta den svultnes läppar med vin och strö smulor i hans mun
inget brott
Hetsa honom med sagor om förbjudna inbrott i den
fuktiga jordkällaren med tunga potatissäckar och dignande skinkor
måhända ett brott,
liksom hans häftiga drift att göra handling av tanken.
Två förbrytare möts vid dörren till källaren.
– Här har jag varit förr.
– För många har jag släppt in.
– Varför då driva mig hit?
– Du drev dig själv. Låt oss sova.
Och doften av torkade frukter och vanilj driver i tunga sjok genom den illa förseglade ekdörren, och natten blir djupblå, och de somnar om vid gränsen tills
river i mellangärdet vidöppna ögon branden i magsäcken uppror i blodet öppna dörren för mig öppna
Hon gläntar, sticker till honom en rova.
Han väger den i handen, blodet kokar, rova räcker inte, kött, kött, ägg, kött.
När hon låst källardörren och han ser det lugna skenet från barnkammaren uppe i huset vet han inte vem som gjort vad,
om en rova var mer än nog eller om hungern hade rätt
om hon njuter av makten över nyckeln till djupen eller skyddar dem med den en gång kränktas febriga nerv
– dina fina drag i det mjuka nattljuset och stråk av ömhet och ånger, en stilla elektrisk ström genom bröstkorgen, göra gott göra om, dansen kring gränsen –
de är två han är en
hennes avtryck som en svepning i lakanets veck
en ensam strimma vin som trevar sig ut under dörren
Reningsverket 