De nio, Pt. V

Den femte kom som en pil av liv en marskväll med bussen från norr. Hon var trasig och helande. Den helgen gjorde vi ingenting och allting runtom fortsatte snurra. Vi vilade i mitten. Jag fann mitt centrum. Hon var alltid varm och blev aldrig hungrig. Hon levde på mjölkchoklad och fotosyntes. När solen stod som högst tog jag tåget norrut. Ångermanland. Höga branta skogar berg vatten. Familjegården tung av osagda ord. Den femte förvirrades av tingen, av allt som gick att ta på. Bara hos hästarna fann hon ro. Hennes syster var sjuk i själen. Modern flink, pratade snabbt, plockade med saker, utfodrade hönorna, rastade hundarna. Fadern miljonär, bortvänt ansikte, skuggat av tidning, fötterna på fotpall. Han hade gett den femte en miljon på hennes artonårsdag. Jag flydde flyttade flög till Malmö. Blev än kallare. Lärde mig älska kölden. Uppsköt upptiningen. En månad efter att jag sagt de där tunga orden i mobilen stod hon utanför Triangeln hundra mil hemifrån. Vad gör du här, sa jag. Ska hälsa på en kompis i Malmö, sa hon. Min silvercykel rullade vidare ut mot Värnhem. Jag vände mig inte om.

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s