Trinity

Den mystiska koden Trettondagsafton–den trettonde–klockan tretton handlade inte om siffran tretton. Som i alla bra kriminalromaner fanns lösningen alldeles intill den spontana, mest uppenbara tolkningen. Läsaren låser fast sig vid otursnumret, men chiffrets nyckel är enkel: stryk de fyra sista bokstäverna. Behåll de tre första.
   Tre.
   Redan när jag gick med C. en grå marsdag för tretton år sedan och låtsades vara hennes vän och hon drog en barnvagn längs Odengatan kände jag att något föll på plats, som när en hemlig agent trycker på rätt bok i ett bibliotek så att en lönndörr öppnas.
   Likadant 2013, när våra vägar åter möttes, och byltet i vagnen blivit en klok varelse med röst och vilja, och vi satt vid ett matbord i en mörk grotta och var fler än två.
   Så självklart. Den tredje medborgaren syrsätter parlivets ekokammare, ger luft och ljus.
   Två år senare: Jag ska börja jobba som ledsagare åt en pojke. Du säger: ”Ett barn känns helt rätt”.
   Behåll de tre första bokstäverna. Det ger ditt vackra smeknamn, som låter som en dryck, som mjölk och honung. Jag glömmer aldrig drömmen om den himmelska juicebaren, ur vilken jag vaknade i en vibration ren som en ängelsk treklang.
   Triangeldramat kan bli en trippelidyll om ormen byts ut mot ett barn. Det är inget fel på talet tre, bara sammansättningen är den rätta.
   När jag var tre år avlossade han två skott fyra kvarter från mitt hem. Att lösa den gåtan är att riva våra karmiska kontrakt så att vi blir fria att älska varandra inifrån och ut, omskapa varje sekund från noll, från intet, vara öppna för infall och nycker och lekar, utan minne och begär, förflutet eller framtid. Bara två kroppar som tumlar runt i evighet och värnar en tredje.
   I ekvationen X=(28+2+1986)*Y finns nyckeln till våra lås.
   Behåll de tre första bokstäverna.
   Två dagar efter vår långa fredag står hon utanför Solstugan och skrattar mot mig. Hon är tre, kanske fyra, möter mig med bergfast blick och frågar vad jag heter. Sällan har ett barn tilltalat mig så rakt, så omedelbart. Och hon ser ut som din flicka, fast mindre. Som om man strukit några år från hennes ålder och behållit de tre första.
   Hon ser ut precis som på de där bilderna du visade mig för tre år sedan i ett flyktigt ögonblick av ömhet, bara yngre.
   Tre gånger tre solvarv efter långfredagen får jag sällskap vid midnatt under en gul kräftmåne av en skorpion som dansar runt i lägenheten som du brukade göra. Försvunna kvinnor, döda släktingar, osaliga andar, katter och hundar har kommit till mig om natten och sökt tröst och trygghet, men sällan barn. Allra minst ett jag aldrig har träffat. Men hon kommer, är orolig inför överlämningen, orolig för vad som händer med dig. Kanske minns hon ännu en kuslig långfredag. Kanske kodade den in dunkla siffror som inte går att radera, så att hennes ekvation förblir olöst.
   När jag ringde C. de där vårdagarna för tretton år sedan brukade jag darra av förväntan. Hon var tidigt ute med det nya mobilnätet, och operatören hade lagt in en melodislinga i stället för toner när man väntade på svar. En burkig röst sjöng:
   ”Three/is a magic number/Yeah, it is/It’s a magic number/Somewhere in that ancient mystic trinity/You’ll get three/as a magic number”

Skriv din kommentar här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s